Plötsligt kom Lasse Berghagen ut ur tv:n. Helt verklig stod han framför mig och la sin hand på min kind.
Han klotta sitt namn på en gul post-it lapp. Och frågade om jag hade gillat hans föreställning. -Verkligen, sa jag.
De började med "stockholm i mitt hjärta", från allsång på skansen.
Trodde aldrig att jag skulle bli så rörd av att se Lasse Berghagen live. Jag kände mig som barn igen. Tog mig tillbaka till de tider då mamma och jag satt bänkade framför tv:n och sjöng med. :)
Men denna gång var jag med en klient till Munsala kyrka. En kyrka märkväl, vi fick klappa händerna och sjunga med. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar