En reseberättelse.

1.
En brun pafflåda stod placerad i min trädgård.
 Tryck här. Stod det på en knapp inuti.
-Vad är det här för skämt? undrade jag.

Jag tryckte på knappen och hoppade några steg bakåt. Ifall det av någon anledning, skulle hända något förskräckligt.
 Det var dock lika lugnt som förut. Denna soliga vårmorgon, kvittrade fåglarna muntert i den grönskande naturen.
Jag gick runt lådan och inspekterade. Puffade till den med foten och lyfte den för att granska under. Efter en stund konstaterade jag, att det var en vanlig pafflåda.

Till min förvåning, rörde plötsligt lådan på sig.
Den började växa, större och större. Väcklade ut locken på sidorna, så den kunde vifta med dem som vingar.
 Den hoppade ivrigt, upp och ner. Lättade från marken och flög runt i min trädgård. Landade mjukt framför mig. Och stötte till mina fötter, som för att säga att jag skulle hoppa i.
 Med en liten betänketid hoppade jag ner i lådan.

Den lyfte från marken.
 Flög upp, högt över trädtopparna for den. Vi flög iväg över staden.
Vi flög på natten. Vi flög på dagen.
Folk som såg oss gapade förvånat. Jag vinkade som en prinsessa. Lådan viftade glatt med sina vingar.

2.
En solig morgon stannade vi i New York.
Lådan parkerade på gatan och jag gick in i ett cafe'. Det var dags för frukost, tyckte jag. Och kom ut med te och scones.
 Vi skyndade oss iväg innan det blev alltför stor uppståndelse.

Snart var vi framme vid Frihetsgudinnan.
 Vi tyckte det passade bra att sitta på hennes huvud och äta. Där såg man hela staden vakna.
Jag vågade klättra längs frihetsgudinnans arm. För jag visste att om jag ramlade, då var lådan där och fångade upp mig.

Vi ville uppleva nattlivet i New York. Så vi flög runt där bland vimlet av finklädda människor. Glada skratt. Blinkande reklamskyltar. Gula taxibilar. Gatumusikers. Långa köer. Busvisslingar. Klubbar med högt skrålande technomusik.

3.
Jag hade nog somnat. För när jag vaknade var det kallt.
Tillsammans med mig i lådan, låg en turistbroschyr från Kina. Jag gissade att vi nu var på Himalaya. Och att vi skulle landa på Mount Everest. Världens högsta berg.
Bredvid mig låg även en mössa, ett par vantar och en randig halsduk.

Vi flög enda upp till toppen. Satt där en stund och betraktade utsikten.
Det var ganska kallt. Så för att hålla värmen byggde jag en snölykta och kastade snöbollar i lådan.
Sen flög vi vidare.

4
Nästa dag var vi i Ibiza.
Vi stannade vid en pizzeria, eftersom jag var hungrig. Jag gick in för att beställa. Och kom ut med en rykande färsk pizza.
Vi satte oss på stranden. Jag åt. Lådan var mest intresserad av att lyssna på pizzakartongens berättelser.
Vi hade trevligt hela kvällen. Jag sjöng och dansade i solnedgången. Lådan och pizzakartongen applåderade.
 Tillslut somnade vi.

Jag vaknade av att det regnade. Ute på havet blåste det upp till storm.
Till min förskräckelse hade lådan blivit alldeles blöt och platt. Den låg orörlig i sanden.
Jag blev väldigt ledsen och rädd. Och grät förtvivlat. Jag hyste en stor saknad. Eftersom jag såklart tyckte om lådan väldigt mycket.

5.
Hur skulle jag ta mig hem?
Jag gick till närmaste butik och köpte tejp. Jag skulle nog få lådan lagad tänkte jag hoppfullt.
Jag halvsprang tillbaka till stranden.
Men när jag kom till platsen där lådan varit tidigare. Var den borta.
Kanske någon hunnit vara här och städa.
Allt kändes hopplöst. Vad skulle jag göra nu?

Jag gick på upptäcksfärd för att komma på andra tankar.
 Jag åt glass, pratade med turister, såg på sevärdheter och köpte souvenirer. Tanken att ta sig tillbaka alldeles själv lockade inte. Jag saknade lådans och mina upptåg.
Kvällen kom och jag hade ingenstans att ta vägen. Jag bestämde mig för att gå tillbaka till stranden, där det hemska hade inträffat.
Jag grät mig till sömns den kvällen.

6.
Jag vaknade av att det var förvånansvärt mörkt.
-Vad? tänkte jag yrvaket.
Något låg täckt över mitt huvud. Jag skrek till och kravlade mig upp på benen.
Det kunde ju vara vad som helst. En blodigel, en stor spindel, en mördare eller en bandit.  Jag skrek ännu en gång.
 Så fort jag kunde rusade jag iväg. Bakom mig följde något efter mig.
 Jag svängde mig om och förberedde en spark. Men tappade balansen och ramlade.
 Jag öppnade ögonen och såg någon välbekant. Jag tjöt av glädje. Det var ju lådan.
-Men hur? Den var precis som ny. Viftade glatt med sina vingar igen. Hoppade upp och ner.
Jag kramade och klappade den bruna efterlängtade paffen. det var verkligen ett kärt återseende.

7.
Vid dethär laget hade båda två tröttnat på att resa.

Jag satte mig tillrätta i lådan igen. Den lyfte högt över trädtopparna. Vi vinkade adjö till allt och alla som vi flög förbi.
Vi flög bort från staden. Flög hela natten. Flög hela dagen.
Fort gick det.

Äntligen hemma hos mig igen. Lådan skjussade mig enda till sängen. Jag somnade direkt huvudet landade på dynan.
Lådan for nog iväg på andra äventyr ett tag. Men den lovade att komma tillbaka och hämta mig en vacker dag.