Regndroppar faller
skuggor tar form i gryningen
Katten drömmer sig bort till trädtopparnas rörelser
de vaggar henne till självklar medvetenhet
Med ett djupt lugn får hon ro.
Ber till himlen, tackar för det hon har.
Hennes spår sår det hon får.
Hon ser sig själv i ögonen
och andas med ett leende
en viskning
om den hon är värd i sin värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar