onsdag 27 november 2013
Molnet
Piraten och Prinsessan satt tysta i båten. Mitt ute på havet var det lugnet före stormen.
De såg det mörka molnet skymma den ljusblåa himlen. Det drog ridå för solen.
Det blev kolsvart.
Det arga molnet blåste upp havet till storm. Piskade stora vågor mot båten.
Stel av skräck, vaknade de till liv.
Prinsessan tog årorna och började ro kraftigt. Men vågorna var så starka så de kom ändå ingenstans.
Fiskarna simmade runt båten, försökte hjälpa. Trots att de var många, räckte inte deras krafter heller till.
Prinsessan blev trött så Piraten tog över årorna. Han tog i allt vad han orkade. Men inte heller han fick båten att komma närmare land.
Prinsessan tog årorna igen och rodde frenetiskt. Under tiden som Piraten hoppade i vattnet och puttade på båten.
De flyttade sig en bit, men inte tillräckligt. Snart var båda trötta.
-Nu är det ute med oss, suckade de ledsamt.
Molnet brydde sig inte. Istället kastade det ner en massa kalla vassa vattendroppar. Vågor och regn fyllde båten.
-Skepp O Hoj! hojtade Piraten.
Kastade en sorgsen blick på Prinsessan som satt med vatten upp till knäna.
Han höll för näsan när han hoppade i det kalla vattnet och började simma mot land.
-Men jag kan inte simma? snyftade Prinsessan ynkligt
Piraten hörde inte. Han simmade längre och längre bort .
-Vad händer med mig nu då? grät prinsessan.
De stora vattendropparna blandades med hennes tårar. Fiskarna kunde nosa på hennes fötter nu.
Då fick hon en ide'. Hon fällde upp sitt prickiga paraply. Som hon lade upp och ner mot vattenytan. Hoppade sen ner i det. Lite rangligt balanserade hon, men det höll hennes tyngd.
Nu flöt hon lätt med vågorna och vinden.
Snart var hon förbi en förvånad pirat.
När hon äntligen var i land. Vred hon vatten ur sitt långa hår och sin långa klänning.
Då såg hon att molnet sakta skingrades bort och solen tittade fram.
Vattnet blev stilla igen, precis som om inget hade hänt.
Land i sikte skrek piraten. Och tog några simtag till.
Prinsessan flinade. Lycklig över att vara på trygga land.
Slutet gott allting gott.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar