En reseberättelse.

1.
En brun pafflåda stod placerad i min trädgård.
 Tryck här. Stod det på en knapp inuti.
-Vad är det här för skämt? undrade jag.

Jag tryckte på knappen och hoppade några steg bakåt. Ifall det av någon anledning, skulle hända något förskräckligt.
 Det var dock lika lugnt som förut. Denna soliga vårmorgon, kvittrade fåglarna muntert i den grönskande naturen.
Jag gick runt lådan och inspekterade. Puffade till den med foten och lyfte den för att granska under. Efter en stund konstaterade jag, att det var en vanlig pafflåda.

Till min förvåning, rörde plötsligt lådan på sig.
Den började växa, större och större. Väcklade ut locken på sidorna, så den kunde vifta med dem som vingar.
 Den hoppade ivrigt, upp och ner. Lättade från marken och flög runt i min trädgård. Landade mjukt framför mig. Och stötte till mina fötter, som för att säga att jag skulle hoppa i.
 Med en liten betänketid hoppade jag ner i lådan.

Den lyfte från marken.
 Flög upp, högt över trädtopparna for den. Vi flög iväg över staden.
Vi flög på natten. Vi flög på dagen.
Folk som såg oss gapade förvånat. Jag vinkade som en prinsessa. Lådan viftade glatt med sina vingar.

2.
En solig morgon stannade vi i New York.
Lådan parkerade på gatan och jag gick in i ett cafe'. Det var dags för frukost, tyckte jag. Och kom ut med te och scones.
 Vi skyndade oss iväg innan det blev alltför stor uppståndelse.

Snart var vi framme vid Frihetsgudinnan.
 Vi tyckte det passade bra att sitta på hennes huvud och äta. Där såg man hela staden vakna.
Jag vågade klättra längs frihetsgudinnans arm. För jag visste att om jag ramlade, då var lådan där och fångade upp mig.

Vi ville uppleva nattlivet i New York. Så vi flög runt där bland vimlet av finklädda människor. Glada skratt. Blinkande reklamskyltar. Gula taxibilar. Gatumusikers. Långa köer. Busvisslingar. Klubbar med högt skrålande technomusik.

3.
Jag hade nog somnat. För när jag vaknade var det kallt.
Tillsammans med mig i lådan, låg en turistbroschyr från Kina. Jag gissade att vi nu var på Himalaya. Och att vi skulle landa på Mount Everest. Världens högsta berg.
Bredvid mig låg även en mössa, ett par vantar och en randig halsduk.

Vi flög enda upp till toppen. Satt där en stund och betraktade utsikten.
Det var ganska kallt. Så för att hålla värmen byggde jag en snölykta och kastade snöbollar i lådan.
Sen flög vi vidare.

4
Nästa dag var vi i Ibiza.
Vi stannade vid en pizzeria, eftersom jag var hungrig. Jag gick in för att beställa. Och kom ut med en rykande färsk pizza.
Vi satte oss på stranden. Jag åt. Lådan var mest intresserad av att lyssna på pizzakartongens berättelser.
Vi hade trevligt hela kvällen. Jag sjöng och dansade i solnedgången. Lådan och pizzakartongen applåderade.
 Tillslut somnade vi.

Jag vaknade av att det regnade. Ute på havet blåste det upp till storm.
Till min förskräckelse hade lådan blivit alldeles blöt och platt. Den låg orörlig i sanden.
Jag blev väldigt ledsen och rädd. Och grät förtvivlat. Jag hyste en stor saknad. Eftersom jag såklart tyckte om lådan väldigt mycket.

5.
Hur skulle jag ta mig hem?
Jag gick till närmaste butik och köpte tejp. Jag skulle nog få lådan lagad tänkte jag hoppfullt.
Jag halvsprang tillbaka till stranden.
Men när jag kom till platsen där lådan varit tidigare. Var den borta.
Kanske någon hunnit vara här och städa.
Allt kändes hopplöst. Vad skulle jag göra nu?

Jag gick på upptäcksfärd för att komma på andra tankar.
 Jag åt glass, pratade med turister, såg på sevärdheter och köpte souvenirer. Tanken att ta sig tillbaka alldeles själv lockade inte. Jag saknade lådans och mina upptåg.
Kvällen kom och jag hade ingenstans att ta vägen. Jag bestämde mig för att gå tillbaka till stranden, där det hemska hade inträffat.
Jag grät mig till sömns den kvällen.

6.
Jag vaknade av att det var förvånansvärt mörkt.
-Vad? tänkte jag yrvaket.
Något låg täckt över mitt huvud. Jag skrek till och kravlade mig upp på benen.
Det kunde ju vara vad som helst. En blodigel, en stor spindel, en mördare eller en bandit.  Jag skrek ännu en gång.
 Så fort jag kunde rusade jag iväg. Bakom mig följde något efter mig.
 Jag svängde mig om och förberedde en spark. Men tappade balansen och ramlade.
 Jag öppnade ögonen och såg någon välbekant. Jag tjöt av glädje. Det var ju lådan.
-Men hur? Den var precis som ny. Viftade glatt med sina vingar igen. Hoppade upp och ner.
Jag kramade och klappade den bruna efterlängtade paffen. det var verkligen ett kärt återseende.

7.
Vid dethär laget hade båda två tröttnat på att resa.

Jag satte mig tillrätta i lådan igen. Den lyfte högt över trädtopparna. Vi vinkade adjö till allt och alla som vi flög förbi.
Vi flög bort från staden. Flög hela natten. Flög hela dagen.
Fort gick det.

Äntligen hemma hos mig igen. Lådan skjussade mig enda till sängen. Jag somnade direkt huvudet landade på dynan.
Lådan for nog iväg på andra äventyr ett tag. Men den lovade att komma tillbaka och hämta mig en vacker dag.

Molnet

Piraten och Prinsessan satt tysta i båten. Mitt ute på havet var det lugnet före stormen.
De såg det mörka molnet skymma den ljusblåa himlen. Det drog ridå för solen.
 Det blev kolsvart.
Det arga molnet blåste upp havet till storm. Piskade stora vågor mot båten.                                          

Stel av skräck, vaknade de till liv.
Prinsessan tog årorna och började ro kraftigt. Men vågorna var så starka så de kom ändå ingenstans.

Fiskarna simmade runt båten, försökte hjälpa. Trots att de var många, räckte inte deras krafter heller till.

Prinsessan blev trött så Piraten tog över årorna. Han tog i allt vad han orkade. Men inte heller han fick båten att komma närmare land.

Prinsessan tog årorna igen och rodde frenetiskt. Under tiden som Piraten hoppade i vattnet och puttade på båten.

De flyttade sig en bit, men inte tillräckligt. Snart var båda trötta.
-Nu är det ute med oss, suckade de ledsamt.
                                                        
Molnet brydde sig inte. Istället kastade det ner en massa kalla vassa vattendroppar. Vågor och regn fyllde båten.
                                                  
-Skepp O Hoj! hojtade Piraten.
Kastade en sorgsen blick på Prinsessan som satt med vatten upp till knäna.
Han höll för näsan när han hoppade i det kalla vattnet och började simma mot land.

-Men jag kan inte simma? snyftade Prinsessan ynkligt

Piraten hörde inte. Han simmade längre och längre bort .

-Vad händer med mig nu då? grät prinsessan.
De stora vattendropparna blandades med hennes tårar. Fiskarna kunde nosa på hennes fötter nu.
                                                            
Då fick hon en ide'. Hon fällde upp sitt prickiga paraply. Som hon lade upp och ner mot vattenytan. Hoppade sen ner i det. Lite rangligt balanserade hon, men det höll hennes tyngd.
Nu flöt hon lätt med vågorna och vinden.

Snart var hon förbi en förvånad pirat.
                                                          

När hon äntligen var i land. Vred hon vatten ur sitt långa hår och sin långa klänning.

Då såg hon att molnet sakta skingrades bort och solen tittade fram.
Vattnet blev stilla igen, precis som om inget hade hänt.

Land i sikte skrek piraten. Och tog några simtag till. 

Prinsessan flinade. Lycklig över att vara på trygga land.
Slutet gott allting gott.

Årstiderna

Kristallmålning

Mr Vinter kyler till kristaller

miljontals snöflingor sakta faller

Han ger oss en strimma hopp, en gnista tro

sen bäddar han ner naturen i sällsam ro

En snöängel smyckar marken

endast frusna blommor i parken

Månen låter mörkret glimma

varma andetag i en vit dimma

Kalla kinder i all sin prakt

frusna fötter stampar i takt

Trolleri

Fru Tö vackra mö

svingar med sitt magiska spö

sjunger glädje i solens alla strålar

värmer upp, färgar, målar

Hon tvättar och sår

Hon viskar

-Vakna, nu är det vår!

Låt frön ta form i sin blommande kropp

sprudla liv i markens jordomlopp

Snart blåser vindarna fåglarna hit

Välkommen till livets grönskande svit

Kings and Queens

Min kära vän

bjud upp till vals

krama min midja och kyss min hals

Se Fröken Sommar med fräknar små

som dansar på gröna ängar lätt på tå

hon sjunger visor i sommarnatten

ackompanjerad av ropen och skratten

Se naturens gröna kläder

Känn sanden på stranden vid soliga väder

Hör fåglarnas orkester i gröna dungar

Känn doften av det goda

Ni, sommarens drottningar och kungar

Lingonsylt

Herr Höst blåser upp till färgsprakande maskerad

marken får ett täcke av vackra blad

Vinden dansar sin vildaste lövdans

Håll i hatten, annars har den ej en chans

Vemodigt vågorna havet slår

tvättar bort rester av sommarens spår

Glada vi till skogen går

undrar hur mycket kantareller vi får?

Lingon och blåbär plockar de kloka

som vi sen ska safta, sylta och koka

En paus i mossan i solens sken

en nyfiken ekorre på en gren

ett eko av en hackspett som bygger bo

en vilsen myra på din sko

spindelväv här och där

en skalbagge bland våra bär

ett gäng tranor som flyttar bort

Mörkret faller inom kort

dags att gå hem till varm choklad

Regn och rusk knackar på

Bäst att mysa ordentligt då

Lille vän, snart är vintern här igen

SjälaRor

Med ro ror jag min väg
med sikte på horisonten
blickar jag in i solen
och önskar mig goda vindar
vågar skratta åt vågor
för mitt hjärta lyser
värme

Poesi

Regndroppar faller
skuggor tar form i gryningen
Katten drömmer sig bort till trädtopparnas rörelser
de vaggar henne till självklar medvetenhet

Med ett djupt lugn får hon ro.
Ber till himlen, tackar för det hon har.
Hennes spår sår det hon får.

Hon ser sig själv i ögonen
och andas med ett leende
en viskning
om den hon är värd i sin värld.

Dansa

Hon dansar med månskenet som bakgrund.
Lågorna från elden sprakar gnistor.
Brinner passionerade flammor.

Skuggor leker i hennes ansikte
Hon dansar i sin egen värld
Vackert. Starkt. Kreativt.

Hennes händer virvlar runt i luften.
Hon följer trädens grenar. Följer naturens linjer.
Vinden byter riktning.
Drar stjärnorna närmare jorden.
Hon målar det hon vill.

Målande dans till nattens naturliga orkester.
Forsens brus cirkulerar. Blandar sig med vindens sus. Med trädens knakande. Med fåglarnas symfoni.
En uggla sjunger sin visdom i fjärran.

Jorden är levande.
Havet är fuktigt.
Elden är het.
Luften är fri.

Träden dansar.

Träden dansar skrek hon lyckligt.
Hon sprang bland höga tallar, solkatter, rosa blommor och runda stenar.
Alla skogstroll, älvor och tomtar. Alla smådjur. Alla änglar, kom sjung för mig tjöt hon.
Naturen skrattade gott. Njöt av hennes närvaro.

Plötsligt sitter hon på ett berg vid havet.
Åren har gått. Hon är vacker.
Solen smeker hennes fräkniga ansikte. Vinden blåser i hennes hår.
Fingrar med rött nagellack, på en tekopp i handen.
En penna bakom örat. Ett ritblock i knät.

Hon målar fantasifulla bilder med vackra färger.
Kryddar med sina filosofiska ord. Pusslar med poesi.
Uppfinner kreativa kreationer. Hon är på sin upptäcktsfärd genom livet.
Allt blir till en konst. Ett coolt underverk.

En yogarörelse till himlen
en solhälsning till goda tankar
med självsäkra tag simmar hon till sin frihet
unnar sig den eviga lyckan inuti.

Målningar

Det är innehållet i lampan som räknas.

Lövträd

Trädets visdom